Bestickhistorik

MatBestickens Historia

"Redan de gamla Grekerna förskönade sina måltider med vakert silver"

På samma sätt som vi uppskattar silver i dag, uppskattades det av greker och romare under den klassiska antiken. Det smakfullt dukade bordet var då som nu någonting som förskönade måltiden. Skedar, fat, bägare och skålar i silver har hittats i gravar från antiken. Från denna tid lever den grundläggande silversmidestekniken, smide med hammare, kvar. Även den formkultur som utvecklades under antiken har genomsyrat det europeiska silversmidet. De olika kulturperioderna fram till våra dagar har lånat mycket av det gamla grekerna och romarna. Det gäller också formgivningen och utsmyckningen av silver.

"Det svenska silvret har 1000-åriga anor”"

På våra bredgrader började silversmidet på allvar under medeltiden. I Sverige liksom resten av Europa, gjordes de flesta silverföremålen för kyrkans räkning. Först under renässansen, som spred sig i Europa på 1400- och 1500-talet, började det bli vanligt med matsilver i hemmen. I ”bättre familjer” förekom förutom knivar och skedar också skålar, fat bägare och pokaler. Bland bönder var silverskeden den stora status symbolen. Även om vanorna i hemmet var enkla, så dukade man gärna med silversked för sina gäster. Silver var redan då en god och värdesäker investering i osäkra tider.

Kniven

Av de bestick vi använder i dag är kniven det äldsta. Från början hade var och en sina egen kniv, som bars med på resor och när man var bortbjuden. Gott bordskick var under medeltiden att hålla kniven i höger hand och äta med vänsterhandens fingrar. Den tidens knivar var långsmala och spetsiga. I brist på gaffel, som inte var uppfunnnen, använde man kniven att spetsa sina köttstycken med. Först i slutet på 1600-talet började man använda rundade knivblad. Detta mode kom ifrån Paris, där Ludvig XIV år 1660 utfärdade ett förbud mot spetsiga bordsknivar. Det hände nämligen ibland att gästerna stack ihjäl varandra under livliga gästabud.

Skeden

Skeden har, liksom bordskniven, använts sedan urminnes tider. De äldsta skedar man funnit har varit gjorda i trä. De kunde också vara gjorda av horn, och när smides tekniken utvecklades blev det vanligt med skedar i silver. Medeltidens och renässansens silver skedar hade ofta stora runda blad och smala skaft. De var rikt utsmyckade och dekorerade med mönster som följde konstens modesvängningar. Före renässansen dukade man sällan med sked på bordet. Skeden användes till soppa och liknade. Enkelt folk åt direkt ur grytan, eftersom de ofta varken hade stolar eller bord. Silverskeden var också en populär gåva vid högtidliga tillfällen som bröllop och dop.

Gaffeln

Om man bort ser från stora förläggsgafflar, så började man inte använda gaffeln till att äta med förrän 1500-talet.. De första gafflarna kom från Italien och hade två långa uddar. Men gaffeln väckte mostånd när den kom. Somliga tyckte att den var djävulens redskap. Martin Luther bad tom Gud bevara sig för gafflar. Mot slutet av 1500-talet började man göra knivar och gafflar med likadana skaft, alltså ett bestick med två delar. På 1600-talet kom så tredelsbesticket, kniv, gaffel och sked i enhetlig utformning. Man började serie tillverka silverbestick, så det gick att få en hel uppsättning med samma utformning. Senare utvecklades kompletterande bestick som te- och kaffeskedar, fiskbestick,smörkniv,såssked och dessertbestick. Vid 1800-talets slut kunde man duka med upp till tolv olika bestick per kuvert. Då gällde det att hålla tungan i rätt mun.